Om mig

Sandviken, Gästrikland, Sweden
Välkommen till mig och min hälsoinspirerade blogg, där du kan läsa om hälsotips, mina tankar om en bättre värld :) Tips hur även du kan må bättre, bli friskare till både kropp och själ :) Varför naturligt läkande är bättre och effektivare än kemikaliska medel :) För frågor når ni mig även på: delfinolin@hotmail.com

måndag 9 juni 2014

Var inte rädd att finnas till :)

Jag kan inte släppa bilden av en familj på tåget till Uppsala sist . . . 
Den unga mamman var nog iaf den "bättre" av föräldrarna - känns det som . . .
Men - den unge killen ger jag inte mycket för som förälder :O
De två små grabbarna fick inte någon respons för sin iver inför resan - och inte heller någon kontakt med dom "vuxna" under resan . . .
Mamman satt i mobilen en stor del av resan - men hade ändå lite koll på grabbbarna . . . 
Den ena pojken tog en fönsterplats - och glodde ut hela tiden, borta i sin egen värld - medan "lillebrorsan" försökte med otaliga kontaktförsök med "pappan" - som till slut sa till sin lille pojk att han skulle sätta sig bredvid mamman . . . "varför då" undrade den lille - "för att jag inte vill sitta bredvid dig nå' mer" svarade den buffliga unga "pappan" :O Hur kan man svara sitt lilla barn på det viset?!!!
Och - genom att jag inte sa något som kunde hjälpa den lilla pojken att tro på sig själv - se sitt eget värde - så samtyckte jag ju (hemskt nog) till denna handling :O
Varför gör vi så? 
Varför tiger vi, när det enda rätta är att öppna munnen - ge stöd till den svaga?
Jag ångrade mig så djupt, när jag såg "familjen" gå av i Uppsala - "pappan" helt frånvarande knappande på sin mobil - mamman bar en av pojkarnas lilla jacka - höll den minsta i handen dessutom . . . 
Så här i efterhand försöker jag skicka massor av stärkande kärlek o healing till dessa pojkar - och samtidigt till alla andra barn i "känslostörda / känslofattiga familjer och uppväxtmiljöer :)

Tänk på att ditt stöd och hjälp kan göra skillnad för en annan människa - var inte rädd att finnas till :)

Medkännande och medmänskliga kraamisen från mig i soliga Viken, 
:D

2 kommentarer:

  1. En gång till... Har försökt kommentera hur många gånger som helst men min dator tycker annorlunda :( Visst borde vi bry oss mer om barnens välfärd och inte vara så rädda att påpeka detta till dom vuxna men även jag ångrar att jag inte reagerade nog starkt mot en vuxen en gång i tiden och ångrar det säkert resten av livet. Men vi kan bara göra saker bättre från och med nu! Det förgångna kan vi inte göra något åt. KRAM

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag kan inte fatta hur vi kan bli betrodda ett nytt liv - en liten ny människa - och se'n inte värdesätta det nog mycket :O
      Och - dessutom smula sönder den lillas självförtroende - kanske t o m för all framtid - utan stöd från vuxna som finns för barnen :O
      När jag adopterade mina barn - så blev jag så manglad med frågor och utredningar, så det var inte klokt - men en del av dessa frågor o utredningar kanske inte skulle vara så tokigt att stödja sig mot ALLTID när det är tal om ett nytt försvarslöst liv i vår onda värld.
      Vi kan alltid skicka kärlek till alla små barn som finns där ute - försvarslösa i omogna "vuxnas" våld osv, kan vi alltid göra :)
      Även till förövarna som inte förstår - för vi kan faktiskt få ett stopp på detta onda :)
      Kram o tack för dina ord min vän, som jag vet värnar om alla små o utsatta, både tvåbenta o lurviga fyrbenta :)
      :D

      Radera