Typiskt svenskt, eller?

"Hallå, är du införstådd med att du går på vägen och inte på trottoaren?`"
Det är jag som frågar kvinnan jag möter . . .
"Oj, tack för att du bryr dig om MIG" :)
"Det brukar ingen göra, nu blir jag förvånad" :)
Dom orden sa en synskadad (blind?) kvinna idag. 
Jag mötte henne när jag gått över en liten söt bro, som vi kallar för "Kyssbron" över kanalen här i Sandviken.


Hon kom på en mindre gata, där det inte kommer just några bilar, men men . . . 
Är vi så "avtrubbade" eller ego, så att vi inte bryr oss om hur alla andra mår eller hemska tanke - om vi måste tilltala nå'n obekant, som kanske kan vara i fara eller nå't?
Törs vi inte tilltala och prata med dom vi möter när vi är ute i det härliga vårvädret?
Är det lättare att flytta blicken till andra sidan 
- för varför måste JAG? 
- kan ingen annan? osv . . .


Nä, för mig är det självklart att hjälpa - om jag kan :)
Och det kunde jag ju i det här fallet . . .
Men hon visste var hon gick - hade koll på läget :)
Det var lättare för henne att sikta in bron från vägen, sa hon :)
Hon var som sagt jätteförvånad över att jag tilltalade henne . . . 
Är det inte dags att vi blir lite mer "osvenska" av oss och vågar tilltala den vi möter osv :)
Det kan ju vara en ny vän - får vi ju aldrig veta om vi inte - vågar :) 


En medmänsklig och modig kram till er alla härliga, som visst - vågar 
:D