Jag har inte vetat hur jag skulle berätta det här, på vilket sätt, hade o har egentligen ingen aning - men jag känner att jag vill berätta, måste bli fri, känns så tomt o konstigt :/
Nu i sönda's, på kvällen, ringde mamma och sa lite olycksbådande "att nu måste du lyssna, sitter du ner?" . . .
Där våran familj har haft stuga se'n jag var ca 5 år, lärde jag ju känna en hel del härliga människor :)
Alla dörrar var öppna för oss barn, bara att knalla in o hälsa på, prata lite :)
Många gånger var det dom som fick påhälsning av oss barn, som tyckte att det var kul att få prata lite :)
Vi barn var aldrig ivägen nå'nstans, kom aldrig olägligt eller så . . .
Uuuuufff, nu saknar jag väldigt mina barndoms somrar uppe i Hälsingland, usch så svårt :(
Det jag har så svårt att berätta är att en av dom "bofasta" i byn, som ofta var med när vi grillade o sjöng nere vid sjön - en kille bara max ca 15 år äldre än vad jag är - finns inte mer.
Han brann inne för några dagar se'n med vovve o allt :( Svårt att smälta detta att aldrig mer få träffa honom när jag nu kommer dit igen - aldrig mera :(
Han kommer aldrig mer att sitta där med vovvar o bara mysa vid sin stuga, helt utan stress.
Han kommer aldrig mer att jogga runt där bland stugorna.
Han kommer aldrig mer att komma och hälsa på i stugan.
Han kommer aldrig mer att vara mä när det grillas vid stranden.
Han kommer aldrig . . .
Men han kommer alltid att finnas kvar hos mig, så många minnen det finns därifrån :)
Och i dom flesta minnesbilderna finns faktiskt denne man med, bara positiva minnen :)
Varför är livet så här?
Varför gör livet så här?
Han hade så mycket kvar att ge - Varför?????
Men jag vet att han ändå finns med för alltid - tror så jag, att vi alltid är nära dom som går bort - för alltid :)
Mina barn tog det också hårt, för även dom har lärt känna denna härliga man . . .
Även min dotters pojkvän har hunnit träffa honom . . .
Varför gör livet på detta viset? Vaffor . . .
Det känns som dom goa människor blir hämtade först (tänker på min goa o härliga pappa, som både jag o min yngre bror har blivit äldre än nu) ???
En undrande o vilsen kram
från mig i snötyngda Viken :D
tisdag 7 december 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tyvärr så ska vi ju den vägen vandra allihopa förr eller senare. Saknaden finns ofta kvar länge.... Vi får försöka trösta oss med att dom finns i en bättre värld nu! Så tror jag! KRAM
SvaraRaderaSjälv har jag också haft en dag med jobbiga besked efter en helt sömnlös natt så jag hoppas nästa natt ger lite mer ro.
Visst är det så, att dit ska vi alla komma, en del tidigare än oss andra, tyvärr :/
SvaraRaderaJoodå, jag tror också på en bättre värld, men jag inbillar mig faktiskt att den här mannen hade ordnat det ganska så bra för sig i denna värld redan, men ödet ville som det ville, bara att acceptera :/
Önskar dig en skön natt med go sömn, så att du orkar mera o mår bättre :)
Värmande o kärleksfulla kramen NU :D
Förstår att du känner det du gör .Det värmer i mitt hjärta att du skriver av dig
SvaraRaderaVarma kramar från E-tuna
Mmmm, livet är inte alltid lätt, ska gudarna veta, hm :/
SvaraRaderaMen jag behåller dom fina minnena jag har, så blir det nog bra det här mä, skulle jag tro :)
Tack för din omtanke, värmer gott :)
Varm kram tillbaka till E-tuna NU :D
ja såna här tunga meddelanden och förluster är ofta svårt att ta till sig och allt måste få ha sin tid liksom. Det är svårt att se en rättvisa när sådant händer
SvaraRaderaStor kram till dig
Emma
Jag tackar dig av hela mitt hjärta goa Emma :)
SvaraRaderaLivet är inte alltid rättvist o enkelt, för det mesta är det tvärsom :/
Dina läkande ord hjälper mig att må så bäst jag kan, tack o varm kraaamis för det du Emma :)
Vad fint du skriver.... Bädda in minnena i värme.. Håller med dig, ibland känns det som de goa går först..... Värmande kram/U
SvaraRaderaTack du vännen från Öa, värmer gott :)
SvaraRaderaJag har haft svårt att kommentera på din blogg ikväll :( det står "datorn är inte ansluten till nätet" men det är den visst dä :)
Ska gå in nu igen och försöka, håll tummsen :)
Värmande kramen på dig mä i kylan NU :D
Beklagar. Ja, varför, det undrar jag ofta. Förstår dig, minnen finns men också saknaden. Varm kram.
SvaraRaderaTack så mycke Tigris :)
SvaraRaderaVisst är det så :/
Bara att ta mig i kragen och börja förstå att nu är det som det är :/
Varma kramen på dig i vintriga kylan NU :D