Vårt mänskliga värde

Just nu, är mina tankar mest hos min lilla mamma . . . 

Ensam och förvirrad . . .

På ett korttidsboende hemma i Söderhamn . . .

Men - ändå så långt borta för henne . . .

"När jag kommer till Söderhamn" - säger hon ...

"Då blir allt som vanligt igen, 

så tokigt av mig att ramla så här klumpigt på cykeln"!

Och - hennes lägenhet är bara ca 500 m över en gata bara,

syns från området där hon är nu . . .

Hittar inte larmet till personalen . . .

som hänger i tampen vid sängen . . .

Tror att personalen tar betalt när dom kommer!?

Hon tycker att portionerna är för stora .  . . 

upplever att det är jobbigt att äta då,

men personalen säger att hon ska äta så mycket hon vill. 

Säger att det är jobbigt att träna bort katetern, 

för "då står ju dom och väntar i närheten att toabesöket ska va' klart" . . .

Hon är så fin i sina nya kläder jag köpt till henne :)

Förra gången hade hon flätat hår :)

Mamma är glad över vindruvorna, som hon mumsar på :)

Även den mörka chokladen och halstabletterna 
jag lämnat där, smakade gott :)

Massagen och närheten hon fick av mig igår, 

gav henne lugn och trygghet :)

Hoppas att det ekonomiska löser sig för mig,

så att jag kan åka upp ett par gånger i veckan iaf :)

Känner att hon uppskattar det -

trots att hon inte öppet vill säga så rent ut :)

Jag pratade med min bror idag . . .

Han är mest upptagen av sitt jobb . . .

Att planera alla resor till Japan, Texas och nu Californien . . .

Han säger åt mig att lugna ner mig . . .

Att jag inte får köra slut på mig själv nu när jag oroar mig 

för lilla mamman . . .

Men - om jag inte har råd att besöka henne ynka 2 gånger i veckan, för att ge henne lite glädje och trygghet - 

nu när hennes värld är ännu mer förvirrad och smärtsam - 

. . . då mår inte jag själv heller bra . . . 

. . . sliter mer på mig, när jag inte kan agera och hjälpa min lilla mamma . . . 

Han förstod mig . . . 
och sa att pengarna är inte hela världen, 
skulle hjälpa till där, sa han . . . 
vilken lättnad :)

Har ni tänkt på vilken förnedring vi hamnar i när vi blir äldre här i vår materiella värld?

Har ni tänkt på att vi blir mindre värda då?

Och - har ni tänkt på - hur dom äldre måste känna sig i vägen och mest till besvär?

Varför är det så?

Ta Östvärldens tänk som jämförelse . . . :)

Där högaktas dom äldre för den otroliga kunskap dom skaffat sig under sitt långa liv :)

Där går kunskap i arv mellan generationer :)

Där är dom äldre vördade och högt aktade :)

Där lämnas inte dom bort för förvaring i väntan på döden . . . 

osv osv . . .

Tänk om vi hade samma förmån som våra husdjur i det fallet? :)

Inte låter vi vår högt älskade hund, leva med krämpor och i missmod i massor av år - och bara lidande tyna bort . . .

allt eftersom minnet och alla dom övriga sinnena avtar och till slut helt är borta . . . 

Hur tänker vi? 

Människovärde - vad är det för dig?

Jag vet var jag står - tycker och anser - 

min egen sorti från detta jordeliv ska inte vara i missär i en järnsäng med grindar på . . . 

Kram för ett värdigt människovärde - fram till livets slut -  

och inte förvaring i förnedring och missär,

:D