Hur ska vi?

Visst är det väl bra att vi tycker olika 

och att vi ÄR olika, 

Men - ska vi verkligen överföra våra egna rädslor

på våra barn? 

Här på min gård bor det några familjer med många barn,

dom är yngre och verkar tro att dom ÄGER gården :/

Men bor man på en allmän gård och hyr lägenhet, 

måste man väl lära sig samsas, eller hur . . . 

Till saken hör att jag har haft Gosvovvsan här idag,

och på gården sparkades det boll o barnen lekte :)

Nu är det vår - tänkte jag och log :)

En baby skrek

Mamman satt på bron vid porten där dom bor

Jag närmar mig dom med vovvsan,

bara för att dela med mig av den 

vårglädje jag kände : )

Då säger hon med entonig röst:

Jag fattar inte varför du ska

komma hit, när barnen är 

så rädda för din hund . . .

Dom var inte ett dugg rädda - innan

men när hon hade sagt dom orden, 

blev det en reaktion bland barnen. 

Och bäbisen hade ju skrikit redan

innan, har jag ju redan sagt . . .

Det ÄR ju mamman "den trista unga

tjejen" (redan surkärring)

som är jätterädd för större hundar

och är det då rätt och bra att 

även göra sina barn rädda?

Jag bara undrar,

men förstår att folk kan vara rädda.

Jag förstår - trots att jag själv är och

har i hela mitt liv varit förtjust i hundar

och djur för övrigt mä :)

Ska vi överföra våra rädslor

eller ska vi låta våra barn 

slippa den bördan

Ska vi?

:D